lördag 24 mars 2012

Israel, judarna och antisemitismen

Stå upp för Israel.

Plötsligt stod han där, vid min dörr. Mannen med det speciella namnet, jag kände igen det direkt och visste instinktivt att han var en judisk man i sina bästa år. Han ville sälja sin produkt och jag föll för honom och köpte. Under tiden som jag betalade ställde jag enförsiktigt fråga om hans bakgrund och då kröp det ovilligt men ändå fram, att han var av judisk börd.

Jag berättade för honom om våra resor till Israel och att jag besökt landet som reseledare ca. 35 gånger och att vi är på väg till Israel snart igen. Han själv då, när besökte han sitt hemland senast, undrade jag och det var då det kom. Han hade inte varit i Israel på många år, han var rädd dels för att resa dit och dels för att bli igenkänd som jude, även i Sverige. Visst han ville kännas vid sin bakgrund, men ändå inte, det kändes trots allt säkrast och lugnast att inte tala om det, visa det, lyfta fram det eller att resa dit. Israel är ju ett farligt land dessutom, och vi har ju en känslig identitet. Det kändes säkrast också för hans barn att de som familj inte levde offentligt med sin identitet. Det var det han uttryckte under vårt korta samtal och det var så han ville uppfattas. Men ändå, innan vi skiljdes åt, uttryckte han både beundrar och nyfikenhet på vår relation till Israel. Kanske skulle det komma en dag då han kunde besöka sitt egentliga hemland. Kanske?

Och så händer det igen i Europa, det som inte skulle upprepas i historien. Vi som trodde att vi lärt oss att inte tillåta det att ske. Men nu sker det. Antisemitismen ökar i styrka, den breder ut sig över hela vårt präktiga Europa. Våldet emot judiska institutioner blir fler och fler. Idag finns det i stort sett ingen judisk skola eller annan institution i Europa som inte står under polisbevakning och beväpnat skydd.

Det judiska folket upplever återigen förföljelse. De utsätts för hot, hat, förtal och beskyllningar. Slagorden, misstänksamheten, attityderna, orden, blickarna, uttalandena, politiska utspel mm. känns igen.

Och så morden i Toulouse i Frankrike i måndags då rabbi Jonathan Sandler och tre judiska skolbarn dödades, av en terrorist, som ansåg att han gjorde något bra för mänskligheten och det enda han ångrade var att han inte hann skjuta fler. Mitt i hjärtat av Europa. Detta visar åter igen judarnas sårbarhet i Europa idag.

När en jude skall semestra i Europa idag, uppmanas han att inte tala hebreiska, inte visa den israeliska flaggan, inte använda kippa offentligt, inte resa i stora grupper, inte besöka samma platser regelbundet, inte lägga upp bilder på Face Book, inte ta emot inbjudningar från lokalbefolkningen, kolla att hotellet har säkerhetsvakter, hålla en låg profil.

Hur var det han sade, mannen som stod i min dörr, vi har valt att hålla en låg profil med vår identitet. Det som är det mest naturliga för oss alla, när vi reser på semester utomlands, är inte naturligt för juden.

Hur kunde det ske? Varför blir det så här igen, vi som borde lärt oss av historien? Det finns säkert flera orsaker och en av dem är med säkerhet den snedvridna och mycket enkelspåriga informations och nyhetsrapporteringen i västvärlden angående konflikten i Mellanöstern. Brännmärkningen av Israel i västvärldens massmedia, medverkar till att bygga upp de antisemitiska strömningarna, som i sin tur skapar en acceptans för hat och våld emot staten Israel och det judiska folket.

Det blir självklart inte bättre stämning i Sverige, när kända och tongivande svenska politiker inom socialdemokration gör sådana skrämmande uttalanden, som Ilmar Reepalu gjorde i en intervju där han säger att ”Sverigedemokraterna lierar sig med judiska grupper mot muslimer, att de återfinns i de här grupperna och att de gör gemensam sak med dem om att det är muslimerna som är farliga”.

Det är en kraftig ”käftsmäll” rakt i ansiktet på judarna i vårt land. Att ge sådana uttalanden utan att ha bättre ”på fötterna” än att man sedan skall behöva ta tillbaka det man sagt, skapar stor osäkerhet.

Och, vart tog församlingens rakryggade hållning och stöd till Israel som nation och till det judiska folket vägen? Vi har ”stigit ner från muren” i vårt aktiva stöd till judarna och Israel. På grund av fruktan och av rädsla för att inte vara ”religiöst politiskt korrekt” har vi plockat ner våra Israel flaggor i kyrkorna och ersatt våra välsignelseböner för Israel, med ”tankar av tolerans” så att ingen, oavsett religiös bakgrund skall stöta sig. Vi har kommit ganska långt bort från den bibliska tanken att ”Välsigna Israel och önska Jerusalem frid”.

Så begravdes de då, de fyra offren från Toulouse i Frankrike. De begravdes i Jerusalem. Tusentals människor följde de fyra till graven. Knessets talman talade om stödet till judar över världen och sade, ”I Toulouse och Jerusalem, i New York och Buenos Aires, står judar från alla riktningar samman med oss i djup smärta och med tårar i ögonen” sade han. Frankrikes utrikesminister talade också vid begravningen och sade, ”Angrepp på judar i Frankrike är ett angrepp mot alla våra 65 miljoner invånare. Vi kommer att göra allt för att inget som denna otroliga tragedi någonsin händer igen. Frankrike kommer inte att tolerera terror.”

Kan detta vara en vändning, kan det sätta en ny trend. Är det möjligt att världsledare kan våga stå upp bortom det ”politiska spelet” för att göra en skillnad? Det återstår att se.

Till sist. Det finns en intressant bok som handlar om ”Judisk vardag och helg”. I den boken kan du bl.a. hitta mycket intressanta ordspråk, visdomsord och texter. Inför påskhögtiden som närmar sig kan man bl.a. läsa följande, ”I varje generation reser de sig emot oss för att ödelägga oss”. Vilket öde? Vilken känsla att leva med. Går det att ändra på det en gång för alla? Hur reagerar vi i vår generation inför detta? Kan vi vara den generation som utgör en skillnad och ändrar på historien? Vad krävs?

Jag vill tro att det är möjligt, men det börjar med dig och mig, med att vi beslutar oss för att bryta tystnaden och passiviteten för att stå upp för Israel.

Hans Marklund

söndag 18 mars 2012

Vittnesbörd från möteshelgen i Älmhult

Profetskolan VT 2012 i Citykyrkan Älmhult med Hans Marklund

Vittnesbörd 1.
Fredagskvällen startade med ett fantastiskt möte där Hans talade om att församlingen ska ha det övernaturliga naturligt i församlingen. Många fick möta Gud och fick nog en aha-upplevelse. Själv fick jag ett ord till mig som vi diskuterat sen november månad förra året. Gud har
under en längre tid manat oss att forma en skola inom församlingen.

Under lördagen fick vi en noggrann undervisning om det profetiska. Det fanns mycket kvar att dela på detta område sa Hans. Han talade bland annat om ordningar i Guds sätt att arbeta och att Gud aldrig motsäger sig själv oberoende av vem eller vad Han talar till. Detta är en viktig undervisning då diskussioner hade föregått detta i veckan innan. Det profetiska fick än en gång sätta bitar på plats.

Lördagkvällens möte var starkt och många fick möta Gud. Bland annat Anastasia som vittnade om detta på söndagens möte. Gud helar läker och upprättar.

Söndagen avslutades med ett långt och härligt möte. Undervisningen om den profetiska församlingen var mycket bra.

Kjell-Anders Ivarsson, pastor i Citykyrkan Älmhult

Vittnebörd 2.
Det var härligt att kunna vara med, som familj, på Profetskolan i Citykyrkan. Jag gillar verkligen det sättet som Herren använder dig. Undervisning med alla rötter i Guds Ord och sedan power från Den Helige Ande! Allt i ordning och bra balans! :-)
Som sagt, alla möten vi fick vara med, betydde mycket för oss (Jag o Karen), vi fick bl.a. uppmuntran och inspiration.

Men något med söndags budskap var speciell. Vi är ungdomsledare i församlingen sedan
höst/vintern 2010. Tydligen ett uppdrag som kom från Herren till oss.
Ett svårt men samtidigt jättehärligt uppdrag som gjort och hjälper mig att växa mycket.

Gud har gjort spännande saker under tiden medan vi fick lära känna varandra, och arbetat på grunden med sikt på framtiden och det Gud vill göra i Älmhult. Under tiden föddes då det lovsångsteam (med ungdomar) som du fick lyssna till i helgen. Herren har verkligen utvecklat, lyftet upp och hämtat många härliga ungdomar.

Samtidigt som mycket härligt har hänt har vi stått i en tuff problemsituation, som varit tillspetsad den senaste tiden. Men Gud är god. Han lät dig tala rätt in i den situationen utan att veta något.
Budskapet i söndags var härligt! Gud är så kärleksfull han strider för oss och vi får vila i och tro på honom! Gud visade tydligen att han har kontroll över allt detta!

Tack ännu en gång och blessings!
Eduardo

måndag 12 mars 2012

Möteshelg i Citykyrkan Älmhult

Fredag den 9 mars.
Helgen började starkt, med ett möte på fredag kväll. Herrens ande var utgjuten redan från start och det låg en stark förväntan i luften. Församlingens lovsångsteam drog ner Gudsnärvaron över samlingen med sin härliga och starkt smorda lovsång.

Kvällens budskap var "Den övernaturliga församlingen" och Herren bekräftade verkligen sitt ord genom att möta människor till helande och förnyelse. Flera mötesdeltagare fick också konkreta och tydliga profetiska tilltal som skade tro och förlöste förvandling och upprättelse i deras liv. En underbar start.

Lördag den 10 mars.
Lördagen innehöll tre möten. Vi startade kl.11.00 med ett undervisningsmöte med temat "Den profetiska tiden och den profetiska församlingen" som sedan följdes av ett eftermiddagsmöte kl.15.00. Ordet flödade verkligen med profetisk klarhet och uppenbarelse och det var helt ljuvligt att predika och undervisa. Gud mötte sitt folk genom sitt profetiska ord, till uppmuntran och klarhet. Saker lades på plats i människors liv genom ordet och den profetiska uppenbarelsen.

En stark förväntan byggdes upp under dagen fram till kvällsmötet som startade kl.18.00. Mötessalen bubblade av förväntan till Herren och på vad han skulle tala och göra i mötet. Jag predikade över ämnet "Genombrott i det övernaturliga" och vi fick verkligen ett genombrott i Guds underbara kraft.
Många mötte Gud till helande och befrielse. Slagna människor fick starka profetiska tilltal och möten med Jesus till upprättelse, hopp och tro. Herren talade sannerligen och verkade med sin kraft. Någon kom också till Jesus i mötet och fick på nytt uppleva frälsning och förlåtelse. Flera upplevde förnyelse i den helige Ande och i sina gåvor. Herren gjorde mirakler.

Söndag den 11 mars.
Möteshelgen avslutades sedan med ett fantastiskt förmiddagsmöte som startade kl.11.00 och som inte ville ta slut. Predikans ämne var "Den profetiska församlingen". Den profetiska uppenbarelsen och det profetiska ordet flödade verkligen fritt. Gud mötte sin församling med ett underbart budskap och ett uppmuntrande och stärkande ord.
Herren sträckte ner sina armar och tog ett starkt tag om sin församling. Drog henne till sig, nära sitt hjärta, utgöt av sin kärleks smörjelse över församlingen, styrkte henne, talade till henne, visade henne sin kärlek och omsorg och gav henne profetiska ord och kraft att gå vidare i tjänst för Herren, folket, staden och nationen.
Vi mötte verkligen Gud och hans underbara kärlek i avslutningsmötet.

Miraklernas tid är nu.
Vi upplevde verkligen mirakler av olika karaktär i helgen. Det sista halvåret och inte minst nu under 2012 har vi fått och får vi vara med om mirakler. Det är en ny tid av tecken och under. Gud har bestämt sig, han sträcker ner sin hand från höjden för att frälsa, bota, befria och upprätta, Han utgjuter sin Ande på plats efter plats, vi upplever verkligen det.
Så mycket härliga och starka vittnesbörd vi får höra nu om Guds helande, befrielse och upprättelseunder, som vi får nu, att få leva och vara med om den andeutgjutelse som vi just nu upplever på plats efter plats, var det länge sedan vi upplevde.

Gud är verkligen på väg in i vårt land på ett nytt sätt, hans rike bryter fram. Han utgjuter sin Ande över det hungriga och törstiga folket igen. Han möter dem, betjänar dem, uppmuntrar och stärker dem, han helar dem. Han öser ut av sin underbara och överväldigande kärlek.

Det är en ny tid, en miraklernas tid.